Ibland blir människor extremt provocerade av att jag berättar hur jag valt att leva, jag tror att det är för att de känner att mina val är en kritik mot deras val. De känner ett behov att försvara sina egna val när jag nämner att vi valt bort förskola med hur toppenbra förskolan är och hur bra deras barn mår där. Och så är jag vegetarian, ojojoj. Samma sak där, vissa personer känner ett behov att gå i försvarsställning. Det är inte ett nyfiket varfördå som de frågar, utan ett äcklat. Varför då? Varför är det så fult att fatta medvetna beslut? Varför blir man så provocerad av att höra hur andra människor lever? En vanlig reaktion när jag säger att jag är vegetarian är faktiskt att personen säger "Åh, jag ska äta en stor blodig stek idag. Mmmmm!" Alltså fattar ni? Det är en vanlig reaktion! Helt sjukt tycker jag. Och i början av min karriär som vegetarian så blev jag provocerad, men det blir jag inte längre. Jag har insett att det är något konstigt slags försvar, man blev provocerad av mitt val så man ville provocera tillbaks. Och då kan man väl få göra det, om det nu känns bättre då. Om jag köper fairtrade så kan jag få höra att det inte är så himla mycket bättre, eller så pekas det på något annat jag har som inte alls är rättvist tillverkat. Som om det påverkar just den sak jag köpt fairtrade, man måste faktiskt inte vara allt eller inget. Man kan vara litegrann eller ganska mycket också. Min man är hemma med barnen, då undrar folk om han inte jobbar? Det är konstigt att det är han som är hemma och inte jag, och ibland får jag höra en lång förklaring på varför den jag pratar med valt annorlunda. Som om någon behöver förklara sina val för mig? Jag tänker inte förklara och försvara mina, så jag kräver heller ingen förklaring från andra.
Varför tror du att vissa saker provocerar så himla mycket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar