tisdag 11 december 2012

Samarbete eller fusk?

När man hjälps åt med att lösa ett problem, jag har en pusselbit och du har en, är det samarbete eller fusk?

Verkliga livet ser ju ut så att vi hjälps åt att lösa problem som uppstår, vi lägger ihop kunskap, erfarenheter och idéer med andras kunskap, erfarenheter och idéer. Tillsammans finner vi nya lösningar, vi får stärkt gemenskap med människorna omkring oss, vi får social kontakt och vi får och ger bekräftelse till varandra för våra olika styrkor. Vi lär oss av varandra och utvecklas. Det är ju ett fantastiskt samarbete med vinster för alla inblandade! Tänk om vi skulle sitta var och en, gömma våra upptäckter och inte låta någon annan ta del av vad vi kommit fram till, köra fast och inte komma vidare när vi skulle nå nya resultat om vi bara tog in ett nytt ögonpar eller om vi delade med oss av det vi kan till någon annan som kört fast? Skulle vi komma särskilt långt då? Jag tror inte det.

Men hur gör vi i skolan? När elever samarbetar räknas det som fusk. Om det nu inte gäller ett grupparbete såklart. I skolan ska vi sitta för oss själva och vi ska absolut inte ge någon annan något gratis. På vilket sätt förbereder detta för samarbete ute i verkliga livet? Det ger ju bara en negativ stämpel på samarbete: det är fusk! Att behöva hjälp är bara något för de "svagpresterande". Varför kan det inte räknas mer att kunna samarbeta? Det är ju en fantastisk egenskap! Det är ju genom samarbete som vi kommer framåt! Genom att bolla idéer med varandra och visa varandra nya sätt att se på saker och ting! Och vad är det som säger att du är mindre kapabel att driva utvecklingen framåt om du är så kallat svagpresterande i skolan? Du har helt enkelt ett annat sätt att tänka och lära än det snäva sätt som skolan efterfrågar, du kan ju tvärtom vara fenomenal på att tänka i nya banor och inte sitta fast i skoltänket. Alla olika sorters människor behövs för att hitta nya lösningar, inte bara mönsterelever. Och vi behöver samarbeta, så det borde vi få göra också i skolan, mer än genom grupparbete nu och då.

Inspiration till detta inlägg fick jag när jag såg detta klipp:
Verkligen ett sevärt klipp om ni inte redan sett det. 

2 kommentarer:

  1. Jag gillar verkligen det där klippet :)
    Och nu blev jag inspirerad att börja samarbeta om en massa grejer, håller med om att man kommer längre tillsammans än ensam!

    Maaam

    SvaraRadera
  2. Jag håller med! Vad är det för signaler som skolan sänder ut, det är inte ok att samarbeta, samtidigt som man blir tvungen att samarbeta (för ibland är det tydligen ok att samarbeta) med andra i grupparbeten. Jag hatade grupparbeten för det var inte ett samarbete som jag hade valt själv, jag kunde inte lämna det om jag ville. Samarbete ska vara frivilligt från alla parter. Blir fortfarande deppig när jag tänker på alla grupparbeten och alla konflikter som det innebar i skolan.

    SvaraRadera