Lära sig för att man vill veta, eller för att klara ett prov?

Ja, vad blir skillnaden? Enorm skulle jag tippa. Jag tar mig själv som exempel.
När jag blir intresserad av något, som t.ex när jag blev intresserad av hemundervisning, stickning eller klickerträning av hästar, så läser jag allt jag kan hitta om det. Jag suger i mig kunskapen, lär mig jättelätt för det mesta, och behöver jag anstränga mig så gör jag det så gärna för att jag är så nyfiken på det jag lär mig om! När det handlar om ett prov blir det oftast bara ytinlärning, snabb kunskap som försvinner så fort provet är avklarat.

Förra veckan sa en klasskompis till mig att det vore väl bäst om man satte betyg från åk 1? Varför då? Jo, för att lärarna ska se var barnen ligger. Så att de inte kommer upp i sjuan och upptäcker att de är underkända. Borde inte lärarna kunna bedöma detta utan att sätta betygspress på barnen? Tydligen inte. Jag tror att jag blir galen. Jag förstår inte argumenten! När jag säger att jag inte tycker att barn ska ha sådana krav på sig, att betyg borde föras så långt på framtiden som det bara går, så får man svaret att "utan betyg kommer man ju ingenvart". Says who? Man kanske inte platsar så bra i hamsterhjulet om man inte tidigt tryckts in i maskineriet, men någonvart kommer man garanterat! För att man lär sig saker på riktigt, för att man vill kunna dem och för att man är intresserad!

Det borde vara en rättighet för alla barn att lära sig om livet på ett lustfyllt sätt genom sina intressen, inte under tvång och press (skolplikt, betyg och prov).